Långa låtar

Förra helgen bjöd på fullbandsrep minus två medlemmar; en effektiv session där vi fokuserade på nya låtar och debuten för Rasmus bakom trummorna. Setlisten utökas ständigt och vissa äldre låtar hamnar i papperskorgen (bl. a har vi valt att för tillfället kassera många av de låtar som låg på Changing Lanes-plattan för att istället fokusera på nya. Uppskattningsvis har vi lite drygt över 40 låtar i den egna repertoaren, och vanligtvis hinner vi med ca tio låtar på ett gig så vi väljer de låtar vi för tillfället gillar mest, eller också får bäst respons på. Vi jobbar ganska hårt på att få till låtar som är byggda just för live-sammanhang; det är ju framförallt det vi vill hålla på med.
Jag har dock en vana att skriva rätt långa låtar, så vi har några stycken som är lite längre än 7 min (ex. When dreams are shattered och Have a little faith); vilket innebär att vi skulle kunna köra ett gig på fyra låtar :) Men jag är av den åsikten att längden inte på något sätt ska påverka låtskrivandet: en text blir så lång den behöver vara. Jag tror Kent sa det: ”Sju är det nya tre”.
Young love är en ny typisk Warmlanderslåt, speciellt skriven ur ett live-perspektiv och är lite drygt 7.30 lång och har blivit en personlig favorit. Det är kul att höra sitt arr, men ännu roligare när bandet lägger dit sin personliga touch; kan handla om att Robin drämmer in två toner på refrängen som sitter som en smäck i arret.
Miss Behave blir en klassisk gitarrbaserad rocklåt, kort och gott.
Slutligen har vi Big man, vår hyllning till Big C – Clarence Clemons. Jag började skriva den när Bruce’s partner gick bort (vilket jag själv tog förvånansvärt hårt; ångrade som f#n att jag inte gick på hans sista turné …) men den blev aldrig riktigt rätt. Så efter ett par års vila och visst omarrangerande så blir den riktigt bra. Jag vill tro att Clemons hade uppskattat vår hyllning.

Vi kommer repa in ett par Bruce-låtar inför framtiden; har Du något önskemål? Skriv i FB-gruppen eller släng iväg ett mejl till ulf.mostrom@warmlanders.com.
// Emil